The perfect gentlemen

Ja, sån var han...
Lödagkväll och här sitter jag klockan ett på natten och känner ett behov av att omvärdera vissa föreställningar och förväntningar på livet.
Det började som en romantisk film...
Kvinnan yrar omkring fredag förmiddag och har en svår klädkris. Vad ska man ha på sig vid första mötet? Men vill ju va subtilt sexig samtidigt som man vill vara lite "the girl next door", söt och naturlig och inte konstlad...
Fjärilarna i magen dimmar till odömet och förmågan att hålla hjärnan skärpt, den röda tråden i tankarna är mer eller mindre som ett luddigt garnnystan!
Så kommer samtalet från the perfect gentlemen. Han har ca 30 mil kvar och kommer inte att vara i stan förrän vid halv sju. Så hinner de träffas innan den snurriga kvinnan ska iväg till festen med sina väninnor?
Jodå, de bestämmer att han åker direkt till virrvarvets lägenhet, bara för att i alla fall träffas och eventuellt stjäla en kyss eller två...
Sagt och gjort, och den perfekta lösningen på klädkrisen är ett faktum. Detta innebär ju att den virriga kvinnan nu kan styla upp sig bäst hon orkar inför mötet, eftersom hon senare ska på fest!
18:45 Plingar det på dörren... och där står han. Lång, manlig, stilig och med ett leende på läpparna som kan göra nästan vem som helt knäsvag...
De har inte många minuter på sig, så hon ber honom komma in en stund medan hon samlar ihop accessoarerna inför kvällen. En kram leder till en kyss, som slutar i en lång och mjuk omfamning...
Efter ett par glas vin på festen är telefonen ett av de viktigaste redskapen för en lyckad kväll, och även roten till katastrofala val och händelser, men så var inte fallet den här kvällen. Efter ett par sms och telefonsamtal bestämmer de sig för att ses hemma hos the perfect gentlemen´s sovplats för helgen, föräldrarhemmet. Och eftersom detta är en romantisk film, och inte en pinsam komedi är föräldrarna naturligvis inte hemma.
En het natt följer... följt av en het morgon...
Hur ska de spendera lördagen? The perfect gentlemen föreslår the perfect date. Hockey!
Och efterosm han har alla manér för hur man ska behandla en kvinna köper han biljetter, bjuder ut henne på lunch innan matchen och naturligvis betalar hon inte en krona. Öppnar dörrar och drar ut stolar, håller henne lätt om ryggen när de går genom folksamlingar...
Efter matchen skjutsar han hem henne och föreslår att de ska ha en mysig hemmakväll med kinamat, film och popcorn, och bara njuta av varandras sällskap...
Så lördgakvällen går i myshetens tecken... bra film, god mat, trevligt sällskap...
And then??
Det låter ju som om den virriga kvinnan och the perfect gentlemen skulle leva lyckliga i alla sina dagar efter denna kanonhelg...
Men det fattas en mycket viktig ingrediens... Kemi! Vem hade kunnat tro att detta fruktansvärt tråkiga skolämne, skulle spela så stor roll i livet?
Utan kemi blir det inget! Så tyvärr... Jakten på the perfect gentlemen fortsätter...

När man stänger dörren...

kanske ett fönster öppnas...
Och va skönt det är med frisk luft! Ny frisk luft som inte någon redan andats, som inte förorenats av avgaser... som är sval och fräsch...Som ännu inte hunnit bli sotig och svart...
Ja, en frisk fläkt är aldrig dumt!
Öppnade just ett sådant fönster förut, och vilken frisk luft det va! Opretentiöst och lättsamt. Samtalet varade i drygt en timme, och det va supertrevligt :-)
Tänka va lite det krävs för att man ska inse att det är inte kört bara för att man är lite nere en period! Livet är underbart, och man ska alltid hålla sig positiv!

Oh I am so done!

GRRR! Arrgh!! I am so done with men!
Hur kan det komma sig att män är så oförmögna att öppna käften o formulera ord? Hur svårt kan det vara?! Människor ska ju vara den intelligenta arten pga att de kan prata, men det kanske bara va kvinnan man syftade på då?
För män har då rakt inte talats gåva!
Jävla chimpanser! Svåra män måste va det värsta en kvinna kan råka ut för. I am so done!
Thats all folks!

Vänner is the shit

Vad vore livet utan vänner?
Ja ja, man vill ju ha den stora kärleken, familjen är viktig, det är ens eget kött och blod, bla bla bla..
Kött och blod i alla ära, men kom igen, man kan ju inte snacka om vad som helst med mormor!
Mitt liv skulle inte se ut så här, jag hade den stora kärleken...trodde jag... men ack så fel en tös kan ha.
Och vad skulle jag ta mig till utan alla mina underbara vänner?
Jag kan skratta mig mycket lycklig som har så många fanatstiska, kärleksfulla, lojala, omtänksamma och jag måste ge det till dem, uthålliga vänner.
När man går igenom en jobbig tid, oavsett vad det jobbiga beror på, står de där, i vått och torrt och lyssnar, sympatiskrattar, sympatigråter, blir troget upprörda när det är på sin plats att bli upprörd. Tar hand om en, håller om en när man bara vill gråta, eller bara nickar medhållande när man bara vill spy galla helt enkelt.
Utan er, mina fantastiska flickor, skulle jag aldrig klarat mig så bra som jag gjort. Utan er skulle jag inte kommit hälften så långt som jag gjort. Utan er, skulle mitt liv vara hopplöst tomt! Ni har varit helt fantastiska och ett enormt stöd för mig, och tack vare er känns världen lite mindre ensam.
Puss på er, älskar er!

No more games - Just type and send

Jag skulle säga att jag är en ganska söt tjej, och olika män (och kvinnor) i min omgivning har också sagt det. Alla oberoende av varandra, så jag kan mer eller mindre säga att jag fått det bekräftat. Jag har många rikitgt nära vänner, vilket också borde betyda att jag är snäll. Jag är inte rik, snarare fattig så det kan inte vara anledningen till min stora vänskapskrets. Så, min slutsats: jag är snäll och söt.
Det är en bra grund att stå på när man ger sig ut i dejtingdjungeln.
Men när man är i denna djungel av olika djur och växter...fikusar, chimpanser, ormar och liknanade, hur separerar man ormarna från drömprinsen? Är det rätt att sänka sin standard? Och i så fall när är det läge att göra det?
Får vem som helst gör det, och vad är mest fördelaktigt, söt och snäll eller snygg och sexig? Har den ena typen större jaktmark än den andra typen och därmed större rätt till att vara "kräsen"?

Något håller oss tillbaka, (och med oss menar jag alla som känner sig träffade, jag vet att det är en del) från att gå efter vad vi vad vi vill ha. För att vinna något måste man satsa. Det hela blir ju naturligtvis jobbigare när vi spelar med/på varandras känslor. Hjärtat är ju trots allt den största insatsen.
Våra liv är helt styrda av känslor. Rädsla, för att inte lyckas inom olika områden, hurvida det är kärlek eller karriär. Lycka, önskan om att må bra och ha ett gott liv, kunna känna sig tillfreds med sig själv och sitt liv. En tråkig upplevelse spelar direkt in på vårt humör och därmed våra liv i vardagen. En glad nyhet kan leda vårt humör i topp och då blir hela dagen en solskenshistoria. Och allt bottnar sig i hur personer, situationer, händelser framkallar olika känslor.
Så, om man vet vad man vill, ska man satsa då? Oavsett oddsen?
Jag är trött på att spela spel, jag är för gammal för att spela spel, trots min ringa ålder. Jag vet inte vad jag vill, men jag vet vad jag inte vill. Det är inget farligt i att ibland satsa sitt hjärta, så länge man är beredd på att förlora.
Och andra sidan är det inga fel i att komma hem till en tyst, trygg egen lägenhet med inget annat än sina egna tankar och dammråttor på golvet. Ingen att skylla på för att det inte är städat...
Livet är kort, underbart är kort... och det är den där underbara känslan vi alla söker skall infinna sig en längre stund snarare än en kort stund. Så...vad väntar jag/vi/alla på?

HTML, typsnitt, inställningar...

Så va det det här med att LÄRA sig att navigera på sin EGEN blogg.
Det är så mycket som man ska lära sig (och här har ni tjejen som nyligen lärde sig hur man laddar ner ett album från internet). Och med det säger jag inte att jag gör det, har hört någonstans att det är olagligt...? Det var ju i rent utbildningssyfte! Man vill ju inte verka korkad :-)
Så nu jag ska nu fortsätta i denna djungel av instrumentpanel, typsnitt, HTML och inställningar... så, som vanligt, önska mig lycka till! Kommer behöva mycket lycka de kommande dagarna för att få ihop det här till en blogg jag tycker passa mig! Over and Out!

Nybörjarbloggare

Vad ska man egentligen med en blogg till...?
Vem i hela friden skulle vilja läsa om mina filosofiska funderingar jag har kl tre på natten, eller tentaångest...också kl tre på natten...Eller de ofantliga klädkriser som iband kan uppstå, oftast tidigare än kl tre på natten... förhoppningsvis!
Kanska av samma anledning jag läser mina vänners och andras bloggar. För att det är ett fantastisk medel att hålla sig ajour med hur det står till med ens vänner som bor kors och tvärs över hela Sverige. Så nu har jag bestämt mig för att ingå i bloggandet... vi får väl se hur det går! Önka mig lycka till! LOVE!