What´s up with the silence?

Ok, det här med relationer känns överskattat för tillfället.
Det är egentligen bättre att vara singel och bara bry om sig själv, inte behöva ta hänsyn eller tänka på någon annan, eller oraoa sig över vad någon annan tycker, tänker eller känner för en.
Att vara singel=bekymmersfritt. I alla fall om man inte har så mycket som en fling på G.
Tror inte att jag är redo för det här med relationer egentligen. Jag orkar inte med känslan av att inte veta, fundera, analysera, vända och vrida på saker som sagts eller kanske snarare på saker som inte sagts.
Kanske är det en överdriven oro just nu, men om oron kommer så lätt.... kanske bör man tänka om då och omvärdera vad som är viktigt i livet. Fundera och få huvudbry eller bara sluta. Bara vara jag... Herregud vad jag yrar igen... men det är ju vad jag gör bäst som vanligt.
Jag är rädd om mig själv. Jag orkar inte gå igenom allt sånt där jobbigt igen... sånt där med trasiga känslor...
Jösses vad mörkt det blev nu... Bäst jag rycker upp mig innan jag gräver ner mig och trillar ner. Det vore ju hemskt tråkigt... Äsch! Det är skönt att gräva ner sig ibland! Mer nergrävningar åt folket!
LOVE!

I dag fyller jag 25

Jahopp... då va klockan efter tolv och datumet har slagit över till den 20 november och lilla jag fyller 25 år idag...
Stor flicka nu! Eller...? Vad har jag gjort med mitt liv?
Ja senaste halvåret har jag ju mest supit, svinat och betett mig allmänt... tja, hur ska jag uttrycka mig... illa är ju fel ord, dumt känns inte heller rätt...underligt? nej, inte heller rätt...
Ja jag har ju inte direkt varit en lite ängel om man säger så! (Underdrift)
Under de andra 24 ½ åren har jag väl kanske uträttat ett och annat men det förflutna räknas ju inte... så! Ja jag har väl inte så mycket att komma med i alla fall. Men på det stora hela får jag nog anse mig själv som lycklig, har tio fingrar och tio tår samt har hälsan i behåll, än så länge. Nu när jag är 25 går väl hälsan utför precis som allt annat.
Så man får väl va lycklig så länge det varar!
Grattis till mig från mig, må jag få en underbar baksmälla efter 25-årsfesten!

Illa

Ja nu är det illa..
magsjuk och massa måsten att passa... isolerad i min lilla lägenhet utan sällskap... Ingen Mr Mister att gosa med...
Det enda jag förhoppningsvis har att se fram emot är en natt utan uppkastningar! Underbart värre... Inte alltid så glamoröst det här livet man lever...
Måste bli frisk snart... går inte det här, jag har så trååååkigt!
Nä.. vila lite nu i hopp om att kanske somna... och må prima ballerina när man slår upp de blå igen.. man kan hoppas, man kan hoppas...

"Får jag chans på dig?"

Han sa att han hade en fråga till mig... som han hade velat ställa ganska länge, men att ha inte har vågat eftersom det var lite känsligt...
Jag anade vart han va på väg med denna nervkittlande konversation...
Så till slut frågade han: Får jag chans på dig?
Vi skrattade som två...tja, fåniga människor gör tillsammans, och självklart svarade jag ja!
Så nu antar jag att det är officiellt...Har ett rikitgt bra pojkvänsmaterial på G...

Vill du suga på mig?

Min underbara gudson frågade mig det i fredags!
Han matade mig med popcorn, och tyckte nog att jag skulle suga på hans fingrar, eftersom de var alldeles kladdiga!
Han är en underbar liten pöjk!
Så, helgen va så där... Underbara Ida var ju här, och det var ju helt underbart att träffa henne igen! Men i övrigt har jag åkt på samma sjukdom som alla andra haft under veckan, någon konstig form av magsjuka... Inte roligt. Men det verkar vara kortvarigt... Mår redan bättre, trött och lite lätt illamående bara.
Innan jul ska vi åka o hälsa på GosIda så vi får lite mer tid tillsammans. En helg är ju så kort!
För 15 minuter sen lyfte i alla fall det där jävla planet från Skottland med mitt pojkvänsmaterial förhoppningsvis ombord...
Jag har saknat honom, längtat efter honom, tänkt på honom... han har funnits i maina tankar i princip 24 timmar om dygnet. Det har varit 4 långa dagar utan honom! Så jag är i alla fall klar över mina känslor för honom, eftersom jag verkligen saknat honom. Inte för att jag tvivlat på jag skulle sakna honom, men nu vet man att det är på riktigt... Gud vad jag yrar, men det är ju det jag gör bäst...
Så jag ska väl yra vidare och vänta på att pojkvänsmaterialet kommer hem...och hoppas på att vi hinner ses en stund i kväll, om han inte är för trött och jag fortsätter att må bra...
Må gott!

Skottland my ass!!!

Ja och nu då? va ju den stora frågan...
För tillfället behöver jag inte oroa mig för det, eftersom "Han" åker till Skottland i eftermiddag. Fast man kanske behöver oroa sig ändå? Ska jag skicka sms? ska jag vänta på att han skickar sms? om han inte hör av sig...så ska väl inte jag höra av mig? eller? What to do...?
Det är fan inte lätt det här.
I går pratade vi om hurvida vi betraktade oss som singlar eller inte.. vet inte om vi blev så mycket klokare, vi är ju som två fjortisar som inte vet vad man kan/ska/bör säga...
Visst att det är en del av spänningen, men jag är trött på spel, trots att det här är det mest okomplicerade "förhållande" (?) relation jag haft på länge där varken jag eller han har något till övers för spel.
På söndag kommer han hem. Det känns lite som om det avgörs efter Skottland. Före Skottland vs efter Skottland... Kommer jag längta? Kommer han att längta? Kommer jag att sakna honom? Kommer han att sakna mig?
Jag är övertygad om att jag kommer att tänka på honom ofta, längta efter honom....sakna...
Men sen då? ja det va ju det som va den stora återkommande frågan...
Jag har ju i alla fall en rolig helg att se fram emot eftersom min saknade vän CakeIda kommer till hålan. Vi har inte setts på jättelänge, så nu ska flickorna samlas och dricka vin, festa och prata prata prata. Kanske hon har några kloka råd att komma med, som hon alltid har.
Så det är tur att GullIda kommer hit så jag har något skoj att se fram emot!
Until next time!

Och nu då???

Då va man i det där ingenmanslandet igen då...
Det var så länge sen jag va där att jag glömt bort hur man gör.
Jag är inte rädd, men jag är rädd om mig själv... som "Han" så klokt säger...
Vi kan prata om allt och inget. Han är en blandning av en busig pojk och extremt sexig man som vet precis vad han ska göra och säga...
För att inte vilja spela spel, tycker jag det är mycket spel just nu... Eller tolkar man det så för att man är rädd för att bli sårad?
För nu helt plötsligt känner jag mig så sårbar, efter ett par månader med känslan av att vara odödlig och osårbar, är detta en skrämmande känsla som jag inte vet hur jag ska hantera.
Jävligt jobbigt!
Jag kommer inte ihåg att kärleken kunde vara så jobbig...
Jag vill så mycket, men vågar inte riktigt än, vågar inte riktigt tro...
Eller?

Hjälp!

WHAT??

Vad händer...?!!
Är det nu det händer...?
Ni vet.. "det där"?
Jag tror det... Får man må så här?
Hoppas det är på riktigt...

Jösses vad fånig jag är...

Ränderna går tydligen aldrig ur!!

JAG TROR JAG SKRATTAR IHJÄL MIG!
Så va det det här med att viga sina vyer... Långa skalliga blåögda män va ju inte rikitgt min typ hade jag ju så klokt konstaterat...
Snacka om att vara trångsynt! Ja ja, jag kan ju intala mig att jag har vidgat mina vyer, i tanken, jag har bara inte kommit dit när det verkligen gäller...
Hur många män med det utseendet finns det i den här stan?
Det bor ju inte så överdrivet många i den här staden... men antalet långa skalliga män med blå ögon är tydligt överrepresenterat, vilket gör en liten söt oskyldig (?) flicka mycket förvirrad och lämnar henne helt försvarslös i hennes uppdrag att byta prototyp. Vart kommer alla ifrån? Måste va nåt jävla skämt det här! Vart är kameran?
Ja ja, men nu kan det ju bara inte finnas så många kvar inom den kategorin... eller?

Söndagmorgonen var en skräckis. Har aldrig tidigare gjort något liknande, nej, det är faktiskt sant!
Ni vet, vaknar... slår upp ögonen.... tapeten känns obekant...det går upp för en att man inte ligger i ens egen säng...Någon rör på sig vid sidan av er... Man tänker frenetsikt, VEM?! Vem är jag hos?...Försöker erinera sig om vad man gjorde kvällen innan, vart va jag? Har vi åkt taxi? gick vi? vart fan bor karljäveln jag tydligen gått hem med....?
Hur mycket man än tänker får man inte fram någon ledtråd...Det återstår bara att vända sig om lite försiktigt...och naturligtvis låtsas som om man har stenkoll på vem han är, vad han heter, vart man befinner sig rent geografiskt för att sen komma på en bra anledning att snyggt hasta därifrån, och det är jääävligt fort...

Jag kom inte på någon bra anledning, och det behövde jag inte heller. Kunde ha varit värre. Han va ingen chewing bone ugly i alla fall. Nöjd över att mitt omdöme inte varit helt dränkt i rom o cola som min lever var dränkt i kvällen innan, drack vi kaffe och låtsades mer eller mindre som ingenting hade hänt. Framåt elva skjutsade han hem mig. Inget pinsamt eller jobbigt pga situationen... det är väl sviter som kommer efteråt antar jag... När man springer på varandra nästa gång..

Så till den stora frågan... va det värt det? va det bra?
- som alla långa män med mindre hårbeklädd hjässa och blå ögon så verkar de i alla fall hittills ha en sak gemensamt... De kan sin sak!

Prototypen för den rätta

Ja, det här med kärlek.... vad är det med den där kärleken?
Är det inte det vi alla egentligen söker efter? Och hur kan det komma sig att vi alla dras till en viss "typ" och hur kan man komma på något så befängt att avfärda någon för att "han är inte min typ"?
Hur många har egentligen hittat sin prototyp för män och sen hållt sig till den, för att helt plötsligt en dag stå öga mot öga med en man som ABSOLUT inte är ens typ, för att sen falla handlöst och bli vansinnigt kär i mannen som man en dag stod öga mot öga med, som inte alls va ens typ....Blev invecklat det där...
Men i alla fall! Hur många har upplevt det? Många skulle jag gissa på...
Så nu tänker jag byta typ! No more långa skalliga karlar med isblå ögon och sug i blicken... Inte min typ... Nyss fastställt att man inte skulle avfärda, men jag tror jag i alla fall att jag kan vidga mina vyer lite. Det kan ju faktiskt va så att min Mr Right inte alls ser ut så...
Så för att finna där jävla kärleken kanske man inte ska vara så snabb att döma.
Så... från och med nu ska jag bli fördomsfri i fråga om män och deras utseende! (nja, vissa restriktioner har jag, han ska va rumsren och han ska veta vad en tandborste är och hur man använder den, gärna duscha någon gång då och då och inte lukta illa)
Önska mig lycka till i mina ambitioner, för det kommer jag att behöva!
Tack!

Partyhelg i Hufvudstaden

Så va det måndag igen och man sitter här och begrundar vad man gjort, inte gjort, kunde gjort annorlunda, borde eller vad man kanske inte borde gjort...
Hur som helst, gjort är gjort och man kan inte göra något åt det nu i alla fall.
Lyckligtvis har jag ingen som helst Ågren över helgen som gått. Jag och min underbara kusin gjorde hufvudstaden lite farligare än vanligt i lördags. Va på Galways och dansade och drack drinkar och öl och shots om vartannat!
Vad som gjorde just denna visit till sthlm lite mer annorlunda än vanligt var att vi campade i Kents lägenhet... Kent bor inte där längre så det fanns inte så mycket som en penal där... så vi fick snällt plocka med liggunderlag, täcke, kudde, toapapper, plastmuggar, tvål, handuk, ja ni hajjar. Aldrig har jag sovit så skönt som den natten, på ett hårt golv med bara ett liggunderlag... kan det va så att jag va utmattad av en natts dansande och drickande och sov så skönt på grund av det? ja det får vi väl aldrig reda på antar jag!
Annars får jag lov att säga att det var en ovanligt "snäll" helg... Inga tokigheter i våra mått mätt i alla fall! Roligt hade vi, som bara Friden och jag kan ha!

Så här pigga och glada va vi i början på kvällen... inte fullt så söta klockan 04:00...

Fredagen var inte så tokig den heller. Var på bio och efter det gick vi på rödvinet i hemmts lugna vrå! och spriten också för den delen...
Tror jag och Frida somnade halv sex på morgonen, efter en timmes fnittrande!
Så kan jag meddela att jag från och med i morgon inte längre behöver sova som en ostbåge... Min säng kommer i morgon! Äntligen!
Inte haft några fler katastrofdejter och har inga planerade heller. Vad jag vet :-)
Unil next time!

The perfect gentlemen

Ja, sån var han...
Lödagkväll och här sitter jag klockan ett på natten och känner ett behov av att omvärdera vissa föreställningar och förväntningar på livet.
Det började som en romantisk film...
Kvinnan yrar omkring fredag förmiddag och har en svår klädkris. Vad ska man ha på sig vid första mötet? Men vill ju va subtilt sexig samtidigt som man vill vara lite "the girl next door", söt och naturlig och inte konstlad...
Fjärilarna i magen dimmar till odömet och förmågan att hålla hjärnan skärpt, den röda tråden i tankarna är mer eller mindre som ett luddigt garnnystan!
Så kommer samtalet från the perfect gentlemen. Han har ca 30 mil kvar och kommer inte att vara i stan förrän vid halv sju. Så hinner de träffas innan den snurriga kvinnan ska iväg till festen med sina väninnor?
Jodå, de bestämmer att han åker direkt till virrvarvets lägenhet, bara för att i alla fall träffas och eventuellt stjäla en kyss eller två...
Sagt och gjort, och den perfekta lösningen på klädkrisen är ett faktum. Detta innebär ju att den virriga kvinnan nu kan styla upp sig bäst hon orkar inför mötet, eftersom hon senare ska på fest!
18:45 Plingar det på dörren... och där står han. Lång, manlig, stilig och med ett leende på läpparna som kan göra nästan vem som helt knäsvag...
De har inte många minuter på sig, så hon ber honom komma in en stund medan hon samlar ihop accessoarerna inför kvällen. En kram leder till en kyss, som slutar i en lång och mjuk omfamning...
Efter ett par glas vin på festen är telefonen ett av de viktigaste redskapen för en lyckad kväll, och även roten till katastrofala val och händelser, men så var inte fallet den här kvällen. Efter ett par sms och telefonsamtal bestämmer de sig för att ses hemma hos the perfect gentlemen´s sovplats för helgen, föräldrarhemmet. Och eftersom detta är en romantisk film, och inte en pinsam komedi är föräldrarna naturligvis inte hemma.
En het natt följer... följt av en het morgon...
Hur ska de spendera lördagen? The perfect gentlemen föreslår the perfect date. Hockey!
Och efterosm han har alla manér för hur man ska behandla en kvinna köper han biljetter, bjuder ut henne på lunch innan matchen och naturligvis betalar hon inte en krona. Öppnar dörrar och drar ut stolar, håller henne lätt om ryggen när de går genom folksamlingar...
Efter matchen skjutsar han hem henne och föreslår att de ska ha en mysig hemmakväll med kinamat, film och popcorn, och bara njuta av varandras sällskap...
Så lördgakvällen går i myshetens tecken... bra film, god mat, trevligt sällskap...
And then??
Det låter ju som om den virriga kvinnan och the perfect gentlemen skulle leva lyckliga i alla sina dagar efter denna kanonhelg...
Men det fattas en mycket viktig ingrediens... Kemi! Vem hade kunnat tro att detta fruktansvärt tråkiga skolämne, skulle spela så stor roll i livet?
Utan kemi blir det inget! Så tyvärr... Jakten på the perfect gentlemen fortsätter...

När man stänger dörren...

kanske ett fönster öppnas...
Och va skönt det är med frisk luft! Ny frisk luft som inte någon redan andats, som inte förorenats av avgaser... som är sval och fräsch...Som ännu inte hunnit bli sotig och svart...
Ja, en frisk fläkt är aldrig dumt!
Öppnade just ett sådant fönster förut, och vilken frisk luft det va! Opretentiöst och lättsamt. Samtalet varade i drygt en timme, och det va supertrevligt :-)
Tänka va lite det krävs för att man ska inse att det är inte kört bara för att man är lite nere en period! Livet är underbart, och man ska alltid hålla sig positiv!

Oh I am so done!

GRRR! Arrgh!! I am so done with men!
Hur kan det komma sig att män är så oförmögna att öppna käften o formulera ord? Hur svårt kan det vara?! Människor ska ju vara den intelligenta arten pga att de kan prata, men det kanske bara va kvinnan man syftade på då?
För män har då rakt inte talats gåva!
Jävla chimpanser! Svåra män måste va det värsta en kvinna kan råka ut för. I am so done!
Thats all folks!

Vänner is the shit

Vad vore livet utan vänner?
Ja ja, man vill ju ha den stora kärleken, familjen är viktig, det är ens eget kött och blod, bla bla bla..
Kött och blod i alla ära, men kom igen, man kan ju inte snacka om vad som helst med mormor!
Mitt liv skulle inte se ut så här, jag hade den stora kärleken...trodde jag... men ack så fel en tös kan ha.
Och vad skulle jag ta mig till utan alla mina underbara vänner?
Jag kan skratta mig mycket lycklig som har så många fanatstiska, kärleksfulla, lojala, omtänksamma och jag måste ge det till dem, uthålliga vänner.
När man går igenom en jobbig tid, oavsett vad det jobbiga beror på, står de där, i vått och torrt och lyssnar, sympatiskrattar, sympatigråter, blir troget upprörda när det är på sin plats att bli upprörd. Tar hand om en, håller om en när man bara vill gråta, eller bara nickar medhållande när man bara vill spy galla helt enkelt.
Utan er, mina fantastiska flickor, skulle jag aldrig klarat mig så bra som jag gjort. Utan er skulle jag inte kommit hälften så långt som jag gjort. Utan er, skulle mitt liv vara hopplöst tomt! Ni har varit helt fantastiska och ett enormt stöd för mig, och tack vare er känns världen lite mindre ensam.
Puss på er, älskar er!

No more games - Just type and send

Jag skulle säga att jag är en ganska söt tjej, och olika män (och kvinnor) i min omgivning har också sagt det. Alla oberoende av varandra, så jag kan mer eller mindre säga att jag fått det bekräftat. Jag har många rikitgt nära vänner, vilket också borde betyda att jag är snäll. Jag är inte rik, snarare fattig så det kan inte vara anledningen till min stora vänskapskrets. Så, min slutsats: jag är snäll och söt.
Det är en bra grund att stå på när man ger sig ut i dejtingdjungeln.
Men när man är i denna djungel av olika djur och växter...fikusar, chimpanser, ormar och liknanade, hur separerar man ormarna från drömprinsen? Är det rätt att sänka sin standard? Och i så fall när är det läge att göra det?
Får vem som helst gör det, och vad är mest fördelaktigt, söt och snäll eller snygg och sexig? Har den ena typen större jaktmark än den andra typen och därmed större rätt till att vara "kräsen"?

Något håller oss tillbaka, (och med oss menar jag alla som känner sig träffade, jag vet att det är en del) från att gå efter vad vi vad vi vill ha. För att vinna något måste man satsa. Det hela blir ju naturligtvis jobbigare när vi spelar med/på varandras känslor. Hjärtat är ju trots allt den största insatsen.
Våra liv är helt styrda av känslor. Rädsla, för att inte lyckas inom olika områden, hurvida det är kärlek eller karriär. Lycka, önskan om att må bra och ha ett gott liv, kunna känna sig tillfreds med sig själv och sitt liv. En tråkig upplevelse spelar direkt in på vårt humör och därmed våra liv i vardagen. En glad nyhet kan leda vårt humör i topp och då blir hela dagen en solskenshistoria. Och allt bottnar sig i hur personer, situationer, händelser framkallar olika känslor.
Så, om man vet vad man vill, ska man satsa då? Oavsett oddsen?
Jag är trött på att spela spel, jag är för gammal för att spela spel, trots min ringa ålder. Jag vet inte vad jag vill, men jag vet vad jag inte vill. Det är inget farligt i att ibland satsa sitt hjärta, så länge man är beredd på att förlora.
Och andra sidan är det inga fel i att komma hem till en tyst, trygg egen lägenhet med inget annat än sina egna tankar och dammråttor på golvet. Ingen att skylla på för att det inte är städat...
Livet är kort, underbart är kort... och det är den där underbara känslan vi alla söker skall infinna sig en längre stund snarare än en kort stund. Så...vad väntar jag/vi/alla på?

HTML, typsnitt, inställningar...

Så va det det här med att LÄRA sig att navigera på sin EGEN blogg.
Det är så mycket som man ska lära sig (och här har ni tjejen som nyligen lärde sig hur man laddar ner ett album från internet). Och med det säger jag inte att jag gör det, har hört någonstans att det är olagligt...? Det var ju i rent utbildningssyfte! Man vill ju inte verka korkad :-)
Så nu jag ska nu fortsätta i denna djungel av instrumentpanel, typsnitt, HTML och inställningar... så, som vanligt, önska mig lycka till! Kommer behöva mycket lycka de kommande dagarna för att få ihop det här till en blogg jag tycker passa mig! Over and Out!

Nybörjarbloggare

Vad ska man egentligen med en blogg till...?
Vem i hela friden skulle vilja läsa om mina filosofiska funderingar jag har kl tre på natten, eller tentaångest...också kl tre på natten...Eller de ofantliga klädkriser som iband kan uppstå, oftast tidigare än kl tre på natten... förhoppningsvis!
Kanska av samma anledning jag läser mina vänners och andras bloggar. För att det är ett fantastisk medel att hålla sig ajour med hur det står till med ens vänner som bor kors och tvärs över hela Sverige. Så nu har jag bestämt mig för att ingå i bloggandet... vi får väl se hur det går! Önka mig lycka till! LOVE!