Skottland my ass!!!

Ja och nu då? va ju den stora frågan...
För tillfället behöver jag inte oroa mig för det, eftersom "Han" åker till Skottland i eftermiddag. Fast man kanske behöver oroa sig ändå? Ska jag skicka sms? ska jag vänta på att han skickar sms? om han inte hör av sig...så ska väl inte jag höra av mig? eller? What to do...?
Det är fan inte lätt det här.
I går pratade vi om hurvida vi betraktade oss som singlar eller inte.. vet inte om vi blev så mycket klokare, vi är ju som två fjortisar som inte vet vad man kan/ska/bör säga...
Visst att det är en del av spänningen, men jag är trött på spel, trots att det här är det mest okomplicerade "förhållande" (?) relation jag haft på länge där varken jag eller han har något till övers för spel.
På söndag kommer han hem. Det känns lite som om det avgörs efter Skottland. Före Skottland vs efter Skottland... Kommer jag längta? Kommer han att längta? Kommer jag att sakna honom? Kommer han att sakna mig?
Jag är övertygad om att jag kommer att tänka på honom ofta, längta efter honom....sakna...
Men sen då? ja det va ju det som va den stora återkommande frågan...
Jag har ju i alla fall en rolig helg att se fram emot eftersom min saknade vän CakeIda kommer till hålan. Vi har inte setts på jättelänge, så nu ska flickorna samlas och dricka vin, festa och prata prata prata. Kanske hon har några kloka råd att komma med, som hon alltid har.
Så det är tur att GullIda kommer hit så jag har något skoj att se fram emot!
Until next time!