Skottdagen!

Och inte har jag friat! Nu får jag snällt vänta i fyra år innan jag får möjligheten igen.
Mister tyckte att det skulle passa om åtta år, men om vi fortfarande är tillsammans om fyra år, och vi fortfarande inte pratat om så mycket som en tillstymmelse om giftemål, då är det fan på tiden! Jag blir ju inte direkt yngre och man kan ju inte vänta huuuur jävla länge som helst.
Om jag skulle få för mig att fria om fyra år, då är jag 29... och det går ju inte i en handvändning att planera och fixa inför ett bröllop, så det kanske tar ytterligare ett år eller två efter själva frieriet... då är jag ju över 30! Tänk då om jag skulle vänta ytterligare fyra år.. nä fy fan det går inte!! :-)
Men det är allt en jävla tur att det är hela fyra år kvar! =)
Undrar hur många kvinnor det finns därute som friat i dag, och undrar hur många av alla dessa kommande äktenskap som kommer att sluta i skilsmässa? *sjunger* Always look on the bright side of life, la la, la la la la la la!
Nu är det dags för mig att sussa lite.
LOVE

Jag förflyttar mina trupper framåt...

Nu är det måndag morgon, klockan är 06:30 och jag har varit uppe en timme! Oförskämt pigg!
Hade stora förväntningen på helgen, i alla fall fredagen. Hade tenta i torsdags, var ledig i fredags, så fredagen bestod av att städa garderoben! Sen stod vin och mat hemma hos Moster på schemat! Vi hade jättetrevligt!! Planerna var att äta, dricka och sen gå ut på krogen och lyssna på blues. Det skulle visst vara jättebra, nån känd amerikan som flyttat till Norge.. Men nja, jag tyckte bluesen va bättre förra gången... För då va ju pappa med! *s* (Kan ju vara så att jag är lite partisk). I alla fall var kära mor och far redan där när vi kom dit, så vi fick dricka lite vin tillsammans!

Flickorna från i lördags! Synd bara att Moster aldrig kan hålla ögonen öppna!




Lördagen bestod av ett besök till Kil med mamma och pappa, en vän till familjen som nyss fått en liten söt dotter. =) Det va säkert 10 år sen jag träffade honom sist! Han har ny fru, (också amerikan!) som var mycket trevlig, en bedårande liten dotter, underbart hus.. Så lyckligt så lyckligt...
Efter den lilla utflykten bjöd the Delgogs på mat. Räkor, bläckfisk, nudlar, grönsaker. Smarrigt som tusan. Min Mister hade varit med och lagat maten. Så gott så gott!
Men sen va det roliga för den helgen slut! Det kan inte vara bra jämt. Jag och Mister blev osams, eller Mister blev osams med mig tror jag, och då blev jag osams med honom. Vuxet *s*
Tänker minsann inte vara den som ska vara resonlig och den vuxna jämnt. Det verkar ju inte direkt fungera, så man kanske skulle bete sig som en 3-åring tillbaka? Ja vi får se. Jag kör på den linjen så länge, orkar verkligen inte bry mig!
Men nu ska det bli skönt att äntligen få åka till skolan snart och börja en ny kurs. Underbart?!Eller kanske inte.... Jag har hört att det är en metodkurs till... Fy fan... Trodde det va psykologi jag läste, men nee... tydligen inte!
En bra sak är i alla fall att min underbara älskade Mumsa kommer hem i dag! DET, mina vänner, är heeelt underbart!
Until next time!

Fan ta dig Jonas....

Om inte processen sätter i gång innan torsdag....
Förlitar mig helt på Jonas i det här läget. Han säger att lärandet är en process, och han pånminner oss andra i studiegruppen ständigt...
Vi börjar bli rätt trötta nu, plugg varje dag, från morgon till kväll.... och så Jonas tjat och tjat om den där jävla processen! Han är ju turligt nog ironisk när han tjatar på om den där processen... svårt att återge en stämmning i skrift, som uppkommer när man umgås nästan jämt. Pluggar tillsammans, äter tillsammans, blir förbannade för att man inte fattar något tillsammans, en massa interna skämt, som t.ex: "Vänta på processen".
Enligt Jonas ska den komma igång, och det gör den oftast om man lägger sig ner i soffan och tittar på TV och slappnar av, så ska tydligen kunskapen bara sitta där i huvudet helt plötsligt...! Det är en process!! Va blir de??
Stina är lugn och intalar oss att det kommer att gå bra, Niklas är våran alldeles egen hacker-expert (och på dataprogrammet SPSS som vi alla måste lära oss).
Vi är några huvuden kort för tillfället, Linnea och Erika är hemma i deras hemstäder och försöker få gång processen på egen hand, men i morgon är vi fulltaliga igen! Skönt!
Nä, nu ska jag slöa ner mig i soffan och vänta på att den där jääävla processen ska komma igång....

Nja...

Ledsen, stressad men trött, känner mig deprimerad, ensam... Fast jag är ju inte ensam, har ju massor med vänner, men ändå... Ibland kan man känna sig som om man inte duger till någonting i världen. Dum och trög, ointelligent, ful och tråkig... Nja.. jag vet inte ja vad tusan meningen med det här livet är.. Kan det vara så att det är den snabbt nalkande tentan som ställer till det i huvudet?
Interbedömarreliabilitet? Validitet? Operationalisera? Box-plot-diagram? Va? Va fan? Vad är meningen?
Det är lördagkväll och jag kan inte koncentrera mig på något annat än alla jävla begrepp och det knyter sig liksom i magen varje gång jag kommer på något begrepp jag inte kan förklara på rak arm.. Prestationsångest? För stor press på mig själv? Nja.. kanske.
Ska nu återgå till att göra precis ingenting förutom att må illa och ha prestationsångest...
Fantastisk aktivitet så här på lördagskvisten...
LOVE

Tänkta tankar

Man vet aldrig vart livet för en...
Men man ska aldrig bara flyta med. Det finns alltid val i livet, och man ska alltid gå den vägen hjärtat väljer. Inte bara göra så kallade "smarat val". Jag tänker mig att många resonerar som så att de inte vågar välja att gå vissa vägar och hittar på ursäkter för att inte föja sitt hjärta, som "vad ska hända med huset/ekonomi/vännerna då"? "Hur ska jag klara mig då"? Man ska aldrig ge upp för lätt, men inte heller stånga sig blodig för att man gett sig fan på att det ska vara på ett visst sätt. Svårt att hitta balansen...
Man ska alltid fråga sig själv inför livets alla vägskäl -Vilket val kommer jag att må bäst av?
Våga sätta sig själv i främsta rummet och säga ifrån om man hamnar i en situation man inte är bekväm i. Att kunna älska sig själv till 100% och aldrig aldrig nöja sig med det näst bästa. Att själv anse sig själv vara värd det absolut bästa och aldrig tumma på den regeln..
Det må vara en klyscha, men varje individ är unik och älskavärd.... Tänkvärt.
LOVE