Sitter här uppflugen i en hörnet av min säng och lyssnar på Breaking Benjamin och får flashback efter flashback från sommaren 2007 (då Phobia gick på repeat hela sommaren).
Midsommar i Strömstad, full-i-polen-kvällarna, det brustna hjärtat, tårarna, hatet, kärleken, flytten, osäkerheten. Och de underbara vännerna och familjen så klart, som allena vägde upp allt det mörka och jobbiga.
Två år senare sitter jag i ett kaos igen. En flytt är på G igen. Efter att ha lappat ihop mitt arma hjärta, fått det brustet igen, jobbar jag än en gång på att lappa ihop det. Undrar hur många gånger det går att sy ihop de där organen egentligen? Finns nog snart ingen frisk vävnad att sätta tråden i.
Känner mig aningens filosofisk och med en känsla av att vishet kommer med åldern. Inte för att jag har så många år på nacken än, känner jag att jag är på väg in i en ny era i livet, förhoppningsvis lite klokare och mer eftertänksam. Men också lika glad, spontan energisk och med precis lika stor aptit på livet. Jag vill ju inte bli bitter redan!
Hur hittar man den där gyllene medelvägen mellan eftertänksam (tråkig) och spontan (naiv)?
Undra sa flundra om gädda är fisk...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar