Det gör ont...

Så fruktansvärt jävla hjärtskärande ont...
Det är jobbigt när hjärtat börjar slå så där fort igen.
Alla jobbiga känslor, frustrationen, gråten (the ugly cry) rastlösheten, tomheten sköljer över mig som den värsta tsunamin.
Jag vill skrika högt och hysteriskt. Jag vill ha sönder saker, kasta porslin omkring mig som en galen.
Vi hade "oss" på lånad tid. Vi lekte en lek utan spelregler. Eller så kunde vi dem bara inte. Vi har tassat på tå, låtsas, funderat i det tysta.
Jag är tom.
Han är borta igen.
Han fattas mig...