and the fånighet continues...

Vad är det egentligen som händer i kroppen när man bli kär/förälskad?
Och egentligen mina damer och herrar, vad är skillnaden mellan kär och förälskad? Och begreppet "intresserad"? Är inte det bara en förmildrande omständighet för "förälskad" (eller kär om man nu vill använda det ordet).

Jag minns sist jag var kär/förlskad/intresserad/nyfiken av/på någon. Jag kunde hoppa över sömnen och maten och ändå hade jag hur mycket energi som helst. Vilket borde betyda att hjärnan producerar en massa signalsubstanser, då vad jag kan komma ihåg från psykologin en massa dopamin och serotonin. Så hjärnan producerar en massa mer av dessa signalsubstanser när kärleken infinner sig, och med ett ständigt lyckorus i kroppen är det självklart att man inte behöver sova eller äta!
Kan bli så kär att hjärnan producerar en överdos av dopaminet så man dör av lyckokicken? banal tanke...

I alla fall... När man väl upplevt det där lyckoruset är man fast. Man vill ha mer... Ocn när ens hjärta är trasigt undar man om om man någonsin kommer att få uppleva den känslan igen, och man vill inget annat än att komma dit igen. Och jag tror det är längtan efter det där absoluta lyckoruset som gör att man orkar kämpa på med vardagen trots att det är jobbigt, tills man blir hel igen.
Jag funderade på vägen hem från jobbet en dag över vilken tid som hittills varit min lyckligaste. Och jag kom fram till att det var sommaren 2005. Min absolut lyckligaste dag var midsommar det året och jag minns hela dagen och kvällen som om det vore igår.
Undrar just om jag någonsin kommer upp i samma lyckorus igen.. Jag kan väl inte ha haft min absoluta lyckotopp när jag var 23 år?? Och jag gifte mig ju inte ens med karlsloken!
Nää.. ödet måste ha några fler storslagna kärleksplaner för mig...
Just nu har jag fått vittring.. på nåt.. oförklarbart och spännande.