Någon att stå still med..

Ibland vill man bara stå still med den man tycker om... och jag vill stå still med Andreas...
När det inte finns någon rastlöshet eller frustration över att det måste "hända" något i förhållandet. När man är nöjd med att bara "vara" med den man är tillsammans med. Det är en underbar känsla av att ha hittat rätt...
Det finns inga frågeteckan, man känner sig bara tillfreds av att vara tillsammans och njuter av att vara lycklig...
Skynda långsamt är ett bra koncept. Det ger en tid att hitta varandra och sig själv i relationen. Den här gången har jag verkligen skyndat långsamt. Vi tycker om varandra jättemycket, men vi bor inte ihop, har inte ens bytt nycklar. Men vet ni vad? Det gör mig absolut ingenting, tvärtom, det ger mig lugn. Det betyder ju inte att vi tycker om varandra mindre för att vi inte har flyttat ihop eller planerar vår framtid som om den vore gemensam... Allt kommer med tiden, och att "se tiden an" som annars var ett så hatat ordspråk i min värld är faktiskit riktigt bra...
Det finns ju dem som flyttar ihop och förlovar sig inom ett halvår, och det behöver inte vara fel. Man gör det som känns rätt, och det är individuellt. Det finns ingenting som säger att det håller längre bara för att man väntar och tar det lite piano, lika lite som det är några garantier för att det kommer att hålla bara för att man har villa, volvo och vovve inom tre månader...
Jag har alltid trott att om det är rätt, då dår det fort! Då har man hela paketet i ett naffs!
Nu har jag bytt prespektiv... Det kan vara lika rätt att bara tycka om varandra utan alla dessa attribut och måsten, om inte ännu mer rätt...Alla dessa saker som förväntas hända i ett förhållande tycker jag är jobbigt, ett slags nödvändigt ont. (förlovning, flytta-ihop-procedur osv.) Jag ser det nog som en press och att det ska vara så. Jag vill att det ska falla sig naturligt, och med Andreas känns allt naturligt och jag känner ingen som helst press från honom. Han har inga orimliga krav eller föreställningar om hur det "ska vara". Det är tur att vi alla är olika, men jag har haft tur som har hittat en man som är lik mig i den här snårskogen med allt tyckande hit och dit. Jag mår bra...