Nu är det bara att vänta... Hur långt tid brukar man få på sig? En vecka? En månad? Enligt konstens alla regler måste jag ju göra slut om det inte kommer ett "jag älskar dig" tillbaka inom en viss tidsrymd. Jag är ärlig men känner mig... utplplånad på något vis... och sårbar... och i underläge. Konstigt känsla, men man ska ju säga vad sitt hjärta tänker, eller ska man bara säga det som ens hjärna tänker? Det som hjärtat ibland vill säga kan man ibland önska att man håller tyst om. Det hjärnan vill uttala är ju oftast mer genomtänkt än vad hjärtat har att säga. Invecklat det blev det där, som vanligt.
Att jag älskar igen och jag har sagt det helt på egen hand har aldrig förut hänt i min historia och är i alla fall ett gott tecken.... Hurvida det håller eller inte får tiden utvisa...Men hur länge orkar man vänta? Vänta på domen? Hur länge ska han överlägga innan man får ett svar tillbaka, eller kanske snarare är det så, att sen de tre orden uttalades, kanske förhållandet dömdes till elektriska stolen...? han vet bara inte hur han ska plädera för sitt svar...
Oavsett vad svaret blir.. om det blir "jag älskar dig också" eller "jag tycker om dig men är inte redo att älska" (klyschésvar men dock ett svar som man måste ta med i beräkningen) eller, "vi måste prata" så kan han väl inte få all tid i världen på sig att komma fram till ett svar? Någon form av respons vill jag ju ha... Eller kanske mer en lägesrapport... Han har ju fått en mycket klar lägesrapport från mig... och det är väl inte mer än varje flickas rätt att få en hint av svar tillbaka? Eller?
dead woman walking?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
eeeehhh, det bör komma inom de närmsta om de inte kom efter dina...annars jädrarns =)
Tycker också att de bör komma rätt snart.. men samtidigt är de värdefulla ord som inte ska sägas om man inte menar de.. Puss
Skicka en kommentar