Ränderna går tydligen aldrig ur!!

JAG TROR JAG SKRATTAR IHJÄL MIG!
Så va det det här med att viga sina vyer... Långa skalliga blåögda män va ju inte rikitgt min typ hade jag ju så klokt konstaterat...
Snacka om att vara trångsynt! Ja ja, jag kan ju intala mig att jag har vidgat mina vyer, i tanken, jag har bara inte kommit dit när det verkligen gäller...
Hur många män med det utseendet finns det i den här stan?
Det bor ju inte så överdrivet många i den här staden... men antalet långa skalliga män med blå ögon är tydligt överrepresenterat, vilket gör en liten söt oskyldig (?) flicka mycket förvirrad och lämnar henne helt försvarslös i hennes uppdrag att byta prototyp. Vart kommer alla ifrån? Måste va nåt jävla skämt det här! Vart är kameran?
Ja ja, men nu kan det ju bara inte finnas så många kvar inom den kategorin... eller?

Söndagmorgonen var en skräckis. Har aldrig tidigare gjort något liknande, nej, det är faktiskt sant!
Ni vet, vaknar... slår upp ögonen.... tapeten känns obekant...det går upp för en att man inte ligger i ens egen säng...Någon rör på sig vid sidan av er... Man tänker frenetsikt, VEM?! Vem är jag hos?...Försöker erinera sig om vad man gjorde kvällen innan, vart va jag? Har vi åkt taxi? gick vi? vart fan bor karljäveln jag tydligen gått hem med....?
Hur mycket man än tänker får man inte fram någon ledtråd...Det återstår bara att vända sig om lite försiktigt...och naturligtvis låtsas som om man har stenkoll på vem han är, vad han heter, vart man befinner sig rent geografiskt för att sen komma på en bra anledning att snyggt hasta därifrån, och det är jääävligt fort...

Jag kom inte på någon bra anledning, och det behövde jag inte heller. Kunde ha varit värre. Han va ingen chewing bone ugly i alla fall. Nöjd över att mitt omdöme inte varit helt dränkt i rom o cola som min lever var dränkt i kvällen innan, drack vi kaffe och låtsades mer eller mindre som ingenting hade hänt. Framåt elva skjutsade han hem mig. Inget pinsamt eller jobbigt pga situationen... det är väl sviter som kommer efteråt antar jag... När man springer på varandra nästa gång..

Så till den stora frågan... va det värt det? va det bra?
- som alla långa män med mindre hårbeklädd hjässa och blå ögon så verkar de i alla fall hittills ha en sak gemensamt... De kan sin sak!