Det går bra i skolan, skrev VG på förra tentan, har en underbar Mr att krypa upp i soffan med och som jag tycker så mycket om, har underbara vänner som jag älskar och som alltid finns till när man behöver. Min familj är lika underbar den. Mitt liv är fulländat.
MEN VA FAN ÄR DET DÅ?
Jag kan inte sova, grubblar mycket, känner mig ibland ganska orolig, lätt till gråt och känner mig ofta "känslig". Vad är det för fel?
Jag kanske skulle gå till en hjärnskrynklare? Nä... oh vad jobbigt... Kanske kommer fram till att jag är svårt psykiskt störd eller nåt...
Jag undrar vad det är för fel... Eller är det bara en period kanske? Har jag en livskris? Hur vet man att man har en livskris? Kan man ha en ålderskris kanske? 25-årskris? nej....
Nä, det tror jag inte, inte jag inte, inget knäcker ju mig.
Tyvärr ringer Annas ord i öronen på mig, "Jag trodde ochså att jag va stark, att det drabbar inte mig". Men så en dag stod hon där, depressionen var ett faktum. Men nej.. inte jag inte, jag är inte deprimerad. Mitt liv är ju fulländat! Eller?
Herregud... Den man känner bäst borde ju va en själv, men tydligen inte. Egentligen så känner man nog sig själv sämst... yrar som vanligt, men det är ju jag i ett nötskal, så pass väl känner jag mig i alla fall... Förslag någon?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kanske inte vore så tokigt att söka för sovandet!? Det vore väl skönt att få tag i roten till problemet, vad det än kan vara!!!
Puss & kram
Sovandet är ju mitt lilla problem också.. På olika sätt.. I perioder ingen sömn alls o i perioder sover ja dygnet runt.. De är nått som gnager i kroppen om man har problem med sömnen.. Ja kommer inte på vad i mitt liv.. Men hoppas du finner ditt fel.. O inte fan får du ha kris när du bara e 25.. *ler* O ja lovar att inte ge dig mer hjärtattacker när de gäller daniel o mig.. Ja ska rycka upp mig o bestämma mig för o tro på honom när han säger saker..
Skicka en kommentar